Nu ar jag annu mer kommunist

Detta ar Johanna som skriver.
Vi har kommit till civilisationen. Kingston Town. Vi kom igar natt sa jag har inget att skriva om Jamaica annu sa lange.

Den som ar intresserad av Kuba, av socialismen eller till och med av Nordiska brigaden borde verkligen lasa detta.
Jag lamnar Kuba meed en saknad i mitt brost och kommer till Jamaica med tanken att nu har jag lamnat befriat omrade.
Socialismen ar fantastisk. Efter drygt en manad pa Kuba sa kanner jag mig lattad och glad. Nu behover jag inte tvivla langre. En battre varld ar mojlig.
Det som gjort storst intryck pa mig ar att har ar manniskor inte radda for varandra. Alla ser varandra i ogonen. Ett fortryckt folk gar inte med huvudetr sa hogt som kubanerna gor. Svenskarna ar ett fortryckt folk.
For att vara mer saklig. Kuba ar et u-land. Det rader en stor brist pa materiella saker. Husen, bilarna och bussarna ar slitna, men manniskorna! Man ser praktiskt taget ingen trashank. De ser sa valmaende ut, nu sitter jag inte och overdriver, tro mig, efter att ha spenderat sammanlagt sex dagar i centrala Havanna sa motte jag lika manga tiggare som man moter en vanlig dag i Goteborg. Daremot sa hoppar folk pa en och ska salja en massa onodiga prylar till en eftersom de ar ute efter "dollars". De flesta har det materiellt knapert och de vill kunna kopa farg-TV och sant, sa man blir ganska ansatt ibland av folk som tror att man ar hur rik som hellst.

Pa Nordiska brigaden sa fick vi manga forelasningar och vi fick tillfalle att prata med vanliga kubaneroch det var manga studiebesok till olika platser sasom skolor, sjukhus, dagis, sar-skolor, fackforeningar, fabriker, musikskola osv.
Jag fick veta att det inte alls ar sant att det inte lonar sig att utbilda sig pa universitetet pa Kuba. Jag vet inte den exakta procenten, men jag kan saga att efter att ha varit hemma hos tandlakare, diskare och andra sa kan jag saga att standarden hemma hos folk skiljer sig en del. Ar det bra eller daligt? Det jag horde pa forelasningarna stamde med verkligheten som vi utforskade pa egen hand.
Vi hor ju sa mycket om hur bra sjukvarden ar pa Kuba och jag kan saga att alla gar till doktorn hela tiden. Sa fort man far minsta krampa sa springer man bakom knuten och tror du inte att det finns en lakarmottagning dar! Mitt ute i bushen i en liten stugby dit nastan inga turiser hitade, det fanns typ 25 sma stugor. Och en sjukskoterske/lakar-mottagning! Ja, det stamnde alltsa.
Jamstaldheten har de inte kommit langt med. Ibland kande man sig forbisedd eftersom man var kvinna. Dessutom var det valdigt fa kvinnor som hade uppsastta positioner. Fa kvinnliga forelasare. Men de har en stark kvinororelse.
Oj, vad mycket jag skrivit nu.
Hej da och leve socialismen!